Det var lite folk vid en bar, hög musik och go stämning. Vi tog varsin öl och slog oss ner, inte långt efter kom tårtan ut och vi sjöng på typ 20 olika språk. Det kändes så iaf när det enda man kan är engelska.
Efter kakan var uppäten åkte vi till ett ställe som heter espresso house eller espresso bar, där tog vi en öl och lyssnade på live musik.
Det blev en ganska tidig hemgång, vi skulle upp på tisdagen och åka på utflykt så det var lika bra.
På tisdagen åkte jag och Jennifer till barnhemmet vid halv tio tiden, vi hade blivit medbjudna till en by där de skulle ha ceremoni. Så jag, Jennifer, adelina, de två "ägarna" av barnhemmet, den enas son och en tjej ifrån barnhemmet åkte tillsammans till en by, där tjejen från barnhemmet kommer ifrån. När vi kom fram efter ca 2 tim bilfärd så bjöd de på kaffe och vi fick sträcka på benen lite. Det är fascinerande här att även de som inte har mycket, de ger ändå till de som har mindre, men mer om kulturella skillnader senare.
Vi tog iaf två moppar därifrån, för vi skulle se risfälten som finns där uppe. Det var ca 30 min körning upp och ner och ner och upp. Men vilken utsikt när vi väl kom fram, de här risfälten är med på världskultur arvs listan (eller vad man kallar den).
Regnet började komma så smått så efter en god lunch med underbar utsikt åkte vi tillbaka igen och då var det dags för ombyte till ceremonin!
Man gör ju på ett visst sätt med alla olika plagg så vi fick hjälp med att sätta ihop det! Visst är vi snygga!? Adelina till vänster och Jennifer till höger.
Så vi gick med korta steg (för kjolen var tajt) till templet där vi bad tre gånger, jag måste säga att det gick väldigt bra. Men när vi satte oss första gången för att be så var det inte skönt! Vi tre västerlänningar (de enda västerlänningarna där) satte oss på knä med vikta tår och det började krampa och gräset har blött och vi försökte vrida och vända på oss men till slut så föll vi alla ner på sidan och satte oss om inte annat lite bekvämare på rumpan.
Efter bönerna och ceremonin gick vi tillbaka till huset, där flickan från barnhemmet kommer ifrån. Vi bytte tillbaka till vanliga kläder och fick en till kopp med kaffe, sen var det dags för ännu ett födelsedags barn!
Så vi sjöng och åt lite tårta, innan det var dags att åka hemåt. Vi sov större delen av vägen hem, och när vi kom tillbarnhemmet var det mörkt och vi var trötta så vi åkte hem och tog oss en lång och välförtjänt dusch!
Vi tänkte ta en tidig kväll men när vi satt ute på "altanen" kom fendi och Roberto, så vi öppnade en flaska rose och lyssnade på musik och tjötade. Helt plötsligt, 3 flaskor senare, var klockan 06:30 och vi var fortfarande uppe.
Så när den sista flaskan blev tom gick vi och la oss. På morgonen blev jag väckt av Jennifer med kaffe i handen, bästa känslan. Men gud vad trött jag var!
Det blev en lugn start på dagen, men efter ett tag åkte vi ner till stranden där vi sköljde ner tröttheten med en öl. Fendi jobbar på stranden nämligen, tillsammans med några andra killar som vi hänger med när vi är där. Goa killar som alltid tar fram en stol när man kommer och ser till att man mår bra.
Vi gick en sväng till shopping centret, bokade biobiljetter till the wolf of Wall street och jag fick köpt 4 nya toppar! Vi tog en SVINDYR men god starbucks, sen åkte vi hem på en snabbdusch. Efter middagen var vi tillbaka till shoppingcentret för att se på filmen.
Herregud vilken speciell film, det första som chockade mig var språket. Vulgära och brutala svordomar kom utan stopp, men efter man vant sig vid det var den ganska rolig. Väldigt rolig faktiskt, men det var ingen jättebra film. Lång och ibland långtråkig. Men med riktigt roliga bitar ibland.
Efter filmen blev det hemgång med en gång, den var nog färdig vid halv ett tror jag.
På torsdagen tvättade jag bara, fixade iordning här hemma och plockade. Men jag och Jennifer tog en sväng till spa:t där jag fick böjt mina ögonfransar samtidigt som jag fick en riktigt go fotmassage.
Det var välbehövligt. Annars var torsdagen en lugn dag, lite förnedrande inför helgen eftersom vi skulle iväg i två nätter. Det kommer mer om det sen!
Jag ska försöka att skriva minst en gång i veckan, så pappa ha tålamod. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar