Crossing the border..

 

Jag och Jensan hade köpt på oss en del god saker inför bussresan, 6 timmar till Saigon. Allting gick smidigt som attans, men vi var dock tvungna att lämna våra pass till chaffören assistent.
(Några dagar senare kom jag att tänka på att dom faktiskt kunde kört oss ut i skogen, mördat oss, tatt packningen och passen och levt bra resten av livet)

Framme vid gränsen var vi tvungna att gå av, visa våra pass och ta kort.
In i bussen igen, köra några hundra meter, av bussen, av med packningen, in i en väntsal för att vänta på att en snubbe skulle ropa upp våra namn.
Det tog sin lilla tid, svetten rann gött där vi stod som packade sillar med packningen på.
Passet var färdig stämplat, visum 15 dagar, väskorna skulle kollas (Nej Maddis, jag tog inte emot några föremål ifrån några främlingar överhuvudtaget), på med väskorna igen och ut till bussen där dom skulle in i bussen och till slut så kom vi också in i bussen.
Inget foto behövdes, ingen betalning behövdes!
Vart alla människor fått för sig det ifrån förstår jag inte, men även chafförens assistent sa att det skulle kosta 15 dollar men det hörde vi inte något mer av.

När vi kom fram till Saigon skulle vi möta upp Soffan och Amanda på buss stationen, grejen var ju då att vi var inte på samma buss station.
När vi fick order att gå till ett håll, gick vi helt enkelt åt helt fel håll.

Ungefär 7 timmar senare (Nä, men kändes som det) så mötte vi upp dom på ungefär samma ställe vi hoppade av bussen på.
Det kom en tant springandes efter oss och frågade om vi behövde boende, hon sa att hon letade efter oss eftersom hon har två andra svenska tjejer som bor på hennes hotell.
Eftersom det kändes ganska osannolikt ignorerade vi henne och väntade in tjejerna.
Tro det eller ej så var det precis som hon sa.

Det blev en lugn kväll, men sen, vi käkade uppe på ett tak där vi grillade våran mat själva. Mums!
När dom andra tjejerna gick hem så gick jag och Jennifer på jakt efter en bar, när vi till slut kom till en mörk gränd och blivit erbjudna Marijuana 2 gånger så vände vi på klacken och gick tillbaka till restauranten som vi åt på.
Dom hade en bar på nedervåningen men kanon musik och god öl, det blev ganska sent men så mysigt.

Dagen efter var också lugn MEN AMANDAS FÖDELSEDAG! Vi åkte till två olika shoppingcenter, bara massa märkeskläder men till ett billigt pris. Jag köpte Versaces nya parfym Versus och ett nagellack.
Vi gick mest runt, kollade in stan och hade en allmänt trevlig dag. Super god lunch också på ett hak, godaste sweet and sour någonsin!
Hittade en marknad med massa skit, men verkligen riktig skit.

Efter lunchen raggade vi upp en Österrikare som tog oss till en annan marknad, där hittade jag en Marc Jacobs väska (Sååååå Äkta!) som jag fick till ett hyffsat bra pris. Och jag behövde en väska, för man behöver ju alltid det. Eller..?

Det blev gott kaffe efter shoppingen, en iced caramell macchiato som var godare än Starbucks (OUCH!) men Starbucks is forever in my heart.
Sen var det dags att gå till hotell rummet för att piffa till oss, det fick gå fort men eftersom vi alla är så naturligt snygga behövs det inte slipas sådär extremt mkt.

Vi gick och tittade efter mysiga resturanger, eftersom det var Amandas dag så fick hon bestämma så det blev en mysig Italiensk restaurant.
Vi beställde in drinkar och “Champagne” (Som Servitören  åkte iväg och köpte eftersom det inte fanns på menyn, Gulle!)

När vi vart mätta och belåtna så gick vi hem, fyllde på plånboken och gick till baren jag och Jensi satt på kvällen innan.
Vi beställde in öl och fruktsallad och vattenpipa, det var himla mysigt sen kom våran vän från Österrike.
En riktigt skön kväll verkligen.
Började också prata med en kille från Nigeria som ville i princip gifta sig med mig, han hade 4 bröder och 5 systrar, han spelade proffisionell fotboll i Vietnam och om ett år ska han börja i Europa.
Jag vill inte gifta mig med honom, men tänker LÄTT bli vän med honom på Facebook.
Jag menar, tänk om snubben blir proffs i England om några år, det kan jag inte låta hända utan att jag är vän med honom.

 

 

 

 

 

Det blev en rejäl baksmälla dagen efter, men också en gaaanska så rejäl sovmorgon. 11 är helt OK.
Det blev frulle sen upp till hotellet, eftersom jag och Jennifer festar hårdast så kände vi att vi förtjänade några timmar på internet cafe.
Jag tog med mig datorn och vi satt där och hade det allmänt gött.
Läste lite, pratade med min underbara pappa som ringde, kollade internet (Allt förutom Facebook såklart) och drack kaffe.

Vid halv nio på kvällen gick Soffan och Amandas buss till Saigon, jag och Jensan ville stanna längre för att åka till Cu Chi tunnlarna dagen efter. Sen har vi helt olika mål med resan så då är det bäst att skiljas åt, så alla får ut mest möjliga av sin resa.
Vi gick iväg till ett av köpcentrumen och sa hej till Österrikaren, sen köpte vi en glass som är gjorda av sånna små små kulor (Usa-Amanda, flashback BIG TIME)Sen gick vi tillbaka till samma hak som vi varit på innan och mötte upp Österrikaren där, åt kanon god mat och satt till klockan blev sent.

Vi hade helt underbara dagar i Saigon! Men det skulle bli skönt att få se något nytt och inte en sån extremt stor stad.

 

 

Peace!

(Är just nu i någon håla någonstans i Vietnam, har åkt motorcykel hela dagen och samma visa imorgon. Först blir det elefant ridning!)