Vi packade ihop alla våra saker, drog på oss våra nya byxor och gick ner för frukost.
Dagen innan såg vi till att jag fick en annan chafför, och jag fick inte vem som helst utan Dennis! En go gubbe som vi träffade dagen innan på en fika, han var väldigt bra vän med Chan så det kändes bra att vi alla skulle få skoj.
Taggade till tusen stod vi utanför hotellet och väntade på dom, det tog inte lång tid innan dom kom och började snurra fast våra väskor på cyklarna. Vi började med en ganska så lätt stadstur, innan vi lämnade Dalat.
Vi åkte först till en tågstation som Fransmännen byggde för herrans många år sedan.
Vi åkte också förbi något som kallades “French Village” om jag inte minns fel, alla hus här ägdes av fransmän och inget hus är det andra likt. Efter dom byggt ett hus så brände dom upp ritningarna, så att ingen skulle kunna göra exakt likadant.
Vi kom upp till en utkiksplats, det här är ett slags konstverk som skall visa festligheter som minoritetsbefolkningen hade för många år sedan innan dom flyttade in i byar. Om jag minns rätt… Jag kommer ihåg att han sa att det kunde jämföras med Thanksgiving.
Det var en häftig vy över Dalat uppifrån utkiksplatsen, och Dalat är en stor stad! Vilket varken jag eller Jennifer trodde innan vi åkte dit.
Åt andra håller var det bara skog!
Vi åkte vidare till ett vattenfall som man kunde åka bana ner till! Jag och Jennifer fick ta fram barnet i oss (Inte så svårt…) och vi satte oss i en vagn och körde på!
Jennifer är bra mycket våghalsigare än vad jag är och skrek “SLÄPP BROMSEN” hela tiden. Utöver det lät det mest “HAHAHAHAHAHAH” hela vägen ner.
Vattenfallet nere på botten av banan. Nyheterna om att vi var tvungna att gå upp gjorde oss ganska opepp.
En sån där liten grej knödde vi ner oss i! Bana i dalat VS pulka i öken 1-0.
Efter en stunds körning stannade i i Chicken village. En stor tupp stog där, mitt bland husen. Fransmännen hade ställt den där och sedan dess blev byn kallad chicken village. Ingen vet varför den står där..
Dom hade ett litet träd med.. Hmm.. Avocado?
En liten traktor på vägen.
Mitt patetiska försök att ta kort på den medans vi åker förbi..
Kossa Muuuuu!
En lite fors under en bro, bron var mer fashinerande enligt mig då den skakade som ett asplöv varje gång en bil körde över. Jag trodde den skulle rasa men det är tydligen så man bygger broar i Vietnam, så att dom ska tåla stormar bättre.
Här stannade vi mitt i ingenstans uppe bland bergen flera mil ifrån närmsta stad, och njöt utav utsikten. Sedan fick vi “order” av våra chafförer att gå ca 500 meter och då skulle vi se dom och en resturang på höger sida där vi skulle äta lunch.
Efter ungefär 1 kilometer började vi diskutera och leka lite med ideen om att vi kanske blivit lämnade här. Att chaffören tagit alla våra ägodelar och närmsta civilisation är kanske 3 dagars promenad ifrån oss. När det sedan kom en “fängelsebil” (Ni vet en sån som han i Den gröna milen åker i innan han kommer till fängelset) och jag tänkte att nu är det kört.
Men efter ca 2 kilometer hittade vi Chan, som har världens största leende, som vinkade på oss.
Vi kom till en minoritetsby där det fanns en väldans massa barn. Vi hade fått godis av Chan och Dennis som vi kunde ge till barnen, man märkte ganska väl att det var inte första gången dom var med om det. Söta som socker var dom! Dom sa också one two three flera gånger för att visa oss att dom kunde lite engelska. Om dom vet vad det betyder är en annan fråga.
Sen kom vi till Monkey Bridge, världens mest osäkra “bro” om jag får säga vad jag tycker. Vi gick några decimeter på den, tog ett par kort sen var det av igen. Tydligen så kör dom moppar och går där hela tiden, svårt att förstå hur ingen kan skadat sig.
Här har vi anlänt till kvinnans paradis! The paradise of the women kallar dom det, kvinnor älskar tydligen passionsfrukt och man får också väldigt fin hy utav det.
Dennis pallade ett par 50 stycken ungefär. Vi åt väl säkert 4 stycken var på plats, Chan fyllde mina fickor och dom fyllde en hel plastpåse. Dom kanske tyckte vi hade dålig hy…
När Dennis sprang och letade efter frukt och gick mot oss med armarna fulla ropade han “I’m like a MONKEY!”.
Tyvärr fanns det inga mogna, men dom var supergoda ändå!
Vi stannade på en bro och tog en paus, medans Dennis sprang och hittade en påse till alla passionsfrukter Chan hade smusslat ner i mina fickor.
Här är våra älsklingar, med packningen på där bak som gjorde ett utmärkt ryggstöd!
Vi skulle stanna för natten, men först blev vi avsläppta vid en minoritetsby där vi kunde se solnedgången.
Vi hittade Soffan! Hon låg och snarkade i en lerhög ;)
Det är en underbar känsla att se solen gå ner över risfälten, vi visste inte vart vi var i Vietnam, vi visste inte vad staden hette som vi var i och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra dagen efter.
Vi bara satt där och njöt, och tittade på hårt arbetande människor med stora leenden på läpparna.
Efter en sån här tur ser man lite annorlunda på världen omkring sig.
Vi avslutade kvällen med HOTPOT! Tillsammans med våra grabbar. Det var riktigt gott, och det var ett nöje bara att prata med dom.
Dag två kommer snarast! Peace!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar