Vi var väldigt sugna på kaffe när vi hade fått iordning på all packning. Vi tog en promenad och hittade ett kafe som inte riktigt hade koll på vad vi ville ha, deras Engelska var inte på topp.
Jennifer fick inte vad hon tänkt men det var gott, jag fick inte alls vad jag tänkt men det stillade mitt kaffe behov.
Eftersom vi hade varit så “smarta” och köpt en open date ticket, vilket betyder att alla bussresor är betalda ifrån Mui Ne till Hanoi, var vi tvungna att leta upp kontoret för att fråga om vi kunde åka en sträcka istället för att dela upp den i tre.
Vi ville nu åka ifrån Nah Trang till Hanoi, non stopp. Vi letade i ungefär 47 timmar tills vi hittade kontoret, vi fick som svar att det går jätte bra och han VÄGRADE ringa och boka för oss för det fanns garanteeeerat plats för oss på bussen.
What to do?
Så vi chillade runt på kvällen, försökte hitta lite uteliv men vi visste verkligen inte vart man skulle gå. Vi stannade på ett ställe med go musik, sen gick vi vidare till “The Backpacker club”, men orden är meningslösa. Det var ingen club, inget folk, ingen fest.
Vi gick hem istället och frossade i choklad och chips som vi köpte tidigare på kvällen, då vi för övrigt hörde EMD på radion i en affär. JA NI LÄSTE RÄTT! Helt otroligt, jag har det på film… Jennifer? not so impressed! Haha, hon frågade vilka dom var.
Bussen som skulle gå till Hoi an, där vi skulle möta upp Soffan och Amanda, skulle gå runt halv sju på kvällen så vi hade hela dagen på oss att chilla, dricka kaffe, mysa på stranden.
Vi var på ett så kallat pingu humör, svårt att förklara. Jag har iaf en älg i mitt huvud, Jennsa har en apa som spelar musik.
Vi satt och skrattade på stranden i några timmar, sen kom en Kines man fram till oss och visade sina tatueringar… Japp.. Dom var fina.
Pingu..
Så halv sju satt vi utanför hotellet och väntade på bussen, sen började våran resa mot Hanoi…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar